Vem går på ett ställe som heter Crazy Horse?

Mycket finns att säga om SSU-basen Anna Sjödins utekväll i helgen. Det jag mest reagerar över är att sällskapet tycks har föväntat sig att särbehandlas för att de tillhörde SSU-ledningen. Hur ska man annars tolka detta uttalande av Anna Sjödins pressekreterare.

"Enligt Skeppström häcklades SSU-ordföranden av polisen när sällskapet påtalade vem hon var. - Poliser ska inte ta politisk ställning, säger han."

Uppenbarligen fick Skeppström inte den effekt han önskat. Den förväntade positiva särbehandlingen blev istället en negativ sådan.

Magnus Andersson hann före mig så läs mer på hans blogg om detta.

I övrigt undrar jag varför man av alla coola ställen kring Stureplan väljer att gå på ett ställe som heter Crazy Horse. Låter snarare som ett ställe dit Jens Orback skulle ta med sin mormors syster.

Sverige är verkligen bäst...

... på s k jobless growth, alltså. Jobless growth är tillväxt utan att fler människor kommer i arbete och om denna gren fanns med på OS skulle det vara Sveriges största medaljchans.

Göran Persson har gjort till sitt paradnummer att tala om hur bra det går för Sverige. Det går bra för andra med, men det går alltid lite bättre för Sverige. Johan Hammarqvist noterade att Persson under partiledardebatten också hann med att fastslå att Sverige är världens modernaste land.

Nåväl, smaka på det här Göran Persson. Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) presenterar idag en rapport som visar att tillväxt skapar fler jobb i 33 av 35 länder, men inte i Sverige. Trots tolv år av hög tillväxt i Sverige har antalet sysselsatta i Sverige inte ökat.

Birgitta Swedenborg, forskningsledare på SNS skriver bl a följande:

Trots den höga tillväxten ligger Sveriges inkomst per capita relativt andra rika länder väsentligt lägre än den gjorde före 1990-talskrisen. Den totala arbetslösheten är fortfarande hög liksom andelen personer i arbetsför ålder som försörjs av olika sociala ersättningar (totalt 20 procent).

Om det går bra för Sverige så är det nog inte Göran Persson förtjänst i alla fall.

Konkurrensutsätt arbetsförmedlingen

Den statliga arbetsförmedlingen är ett fiasko. Trots att antalet lediga platser ökar så sjunker inte arbetslösheten. Inte helt logiskt, men arbetsförmedlingen misslyckas med sin viktigaste uppgift: att förmedla arbete.

Företagen har så lågt förtroende för arbetsförmedlingen att endast ett av tre lediga jobb anmäls och sju av tio företag är missnöjda med den service de får på arbetsförmedlingen.
Även de arbetssökande är ofta missnöjda med arbetsförmedlingen. I en undersökning från Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, var det endast 15-20 procent av dem som anmält sig till arbetsförmedlingen under 2004 och sedan fått ett jobb, som uppgivit att de fått information om det lediga jobbet via arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen förmedlar inte arbete, det är det andra som gör eller så hittar man dem själv. När jag tänker efter så kan jag inte komma på många som jag känner som har fått ett jobb via arbetsförmedlingen…

Matchning, att hitta ett jobb och en arbetssökande som passar ihop, är förmodligen den viktigaste uppgiften en arbetsförmedlare har. Tyvärr är den statliga arbetsförmedlingen inte alltid så framgångsrik. Till stor del beror detta på att de som är anställda för att förmedla jobb istället tvingas ägna sig åt annat, som att fixa statistik och förmedla ledighet, d v s friårsplatser. Det finns dock de som klarar att matcha mångdubbelt bättre än arbetsförmedlingen, nämligen bemanningsföretagen.

I mitten av december beslutade riksdagen att uppmana regeringen att konkurrensutsätta arbetsförmedlingen. Bakgrunden är ett initiativ från de fyra borgerliga partierna som miljöpartiet ställt sig bakom.

Tidningen Dagens Möjligheter, som ges ut av Proffice, har ett antal mycket intressanta artiklar. Tyvärr finns den inte på nätet så jag får sammanfatta det hela. Bl a finns en artikel om s k Employment Zones som finns i England. Employment Zones är områden med hög långtidsarbetslöshet där privata arbetsförmedlare helt har ersatt den statliga. Den privata arbetsförmedlaren får först en fast summa när den tar över arbetsförmedlingsansvaret från den statliga kollegan. Efter en månad får företaget en summa som motsvarar personens arbetslöshetsersättning under 21 veckor och det är sedan företaget som betalar ut arbetslöshetsersättningen.

Om företaget lyckas förmedla ett jobb efter en månad behåller de resten av bidraget. Om klienten har kvar jobbet efter tretton veckor får företaget ytterligare en summa som är högre än det man tidigare tjänat på den aktuella klienten. Får inte klienten jobb inom 21 veckor tvingas företaget betala arbetslöshetsersättning ur sin egen kassa i ytterligare fem veckor. Har de då fortfarande inte lyckats hänvisas den arbetssökande tillbaka till den statliga arbetsförmedlingen. Hos den privata arbetsförmedlaren Work Directions har sex av tio långtidsarbetslösa fått ett jobb inom nio månader. Detta handlar om personer som efter arton månader ännu inte fått ett jobb via den statliga arbetsförmedlingen.

Jag ser fram emot att detta kommer till Sverige. Då är jag övertygad om att vi kommer att få se en betydligt effektivare matchning på arbetsmarknaden.

Sveriges mesta centerpartist?

Nej då, det är inte jag. Jag är inte ens mest centerpartist i mitt hushåll. Åtminstone inte om man ska tro partikollen på ungtval.se.

Jag har gjort testet några gånger och beroende på vilka frågor jag väljer som viktigaste så blir resultatet lite olika. Som mest tror jag att jag var 87 % centerpartist eller något liknande. Min sambo Tove ville också testa. Hon beklagar sig ibland över att jag pratar för mycket politik och säger att hon tänker rösta på Centerpartiet bara för att jag får mer än ett kryss i riksdagsvalet.

När hon gjort testet och resultat kom fram visade det att hon var 95 % centerpartist. Slå det den som kan :)

Nu är kanske detta inte jordens mest tillförlitliga test, men det "är det jävligt roligt att göra" som statsvetaren Stig-Björn Ljunggren säger.

Har Bosse slutat vara sosse?

På dagens DN-debatt skriver Ams-chefen Bo Bylund ett antal intressanta saker.

Bland annat detta:

Skolan utbildar alltför många till arbetslöshet. Vi måste ställa tydliga krav på de arbetslösa. Vi måste våga prata öppet om att yrkesmässig och geografisk rörlighet bör öka.

I sista stycket skriver han:

Med ett utbildningssystem anpassat efter arbetslivets behov, med långsiktiga och stolta arbetsgivare som sätter människan i centrum, med större fokus på arbetslinjen och med en effektivare arbetsförmedling kan arbetsmarknaden klara dessa uppgifter.

Detta är ju helt rätt faktiskt. Vi måste sluta utbilda till arbetslöshet, människan måste komma före systemen, fler måste arbeta och matchningen måste bli bättre.

Magnus Andersson har bloggat om detta tidigare idag. Dessutom har Magnus haft den goda smaken att nämna min sambo Tove som äntligen fått ett jobb som motsvarar hennes utbildning. Givetvis helt utan inblandning från Ams och alla deras påhitt.

Pluskvamperfektjobb

Grönköpings Veckoblad är för skojigt ibland...

Hittade en artikel om plusjobben.

Några små utdrag:

– Plusjobben äro precis som vanliga jobb, bara lite finare, betonar vår kommuns infosekr. hr Viking Helmersson när GV uppsöker honom för en kommentar. Genom att plusjobba göra de arbetslösa inte bara sig själva en stor tjänst. De bidra också till vårt gemensamma bästa genom att hyfsa till arbetslöshetsstatistiken – en nog så viktig insats i kampen för att bygga en bättre värld i god tid före nästa valrörelse!

/.../

Vad som händer när plusjobbens tid är förbi är ännu inte helt klarlagt, men hr Helmersson låter antyda att en ny lösning å arbetslösheten redan ligger i sin linda å ritbordet:

– När plusjobben tagit slut kommer de förmodligen att ersättas av s.k. pluskvamperfektjobb, d.v.s. jobb som hade behövt utföras om de inte, tack vare plusjobben, redan hade utförts!

Har högre utbildning blivit en kvinnofälla?

I dagens DN finns en intressant artikel där man konstaterar att:

"Gapet mellan andelen kvinnor och män som tar examen på högskolan är rekordstort. Två av tre som examineras är kvinnor, men många går rakt ut i arbetslöshet. Männen väljer bort högskolan och hittar andra vägar till jobben."

Mot bakgrund av detta kan man undra om socialdemokraternas huvudlösa utbyggnad av högskolan har skapat en kvinnofälla. Forskning visar att endast vart tredje arbete kräver en akademisk utbildning. Trots detta vill regeringen att 50 % av en årskull ska gå vidare till högskolan. De som är mest benägna att göra detta är kvinnor.

Unga människor uppmuntras att söka till högskolor och universitet med argument som att det är enda chansen att få ett jobb idag. Med tanke på att kvinnor generellt har det svårare att komma in på arbetsmarknaden är det ganska naturligt att fler kvinnor följer detta råd. När det gäller att konkurrera med män om jobb så måste ju kvinnor ofta kunna uppvisa ett betydligt starkare CV för att kunna mäta sig.

När kvinnorna läser vidare så ger sig männen ut på arbetsmarknaden, etablerar sig och skaffar sig arbetslivserfarenhet. När kvinnorna sedan ska konkurrera om jobben så saknar det den egenskap som de flesta arbetsgivare värdesätter högst idag; kvalificerad arbetslivserfarenhet.

Medan kvinnorna är duktiga medborgare som följer "pappa statens" råd så blir de ifrånkörda av de män som istället ger sig ut på arbetsmarknaden. I ambitionen att höja statusen och lönenivån i kvinnodominerade yrken inom t ex vård och skola har dessa yrkesutbildningar blivit långa högskoleutbildningar. Men om dessa yrken inte lockar fler män så riskerar de att förbli lägre betalda.

Kristina Lundgren är jämställdhetssamordnare på Stockholms Universitet. Hon säger bl a:

"Om läraryrket blir ett helt kvinnligt yrke vet vi att lönerna stagnerar och att yrket sjunker i status."

Om du inte tar det ena bidraget får du mindre av det andra

DN rapporterar idag om situationen för studenter med barn.

Ebba Hedberg jobbade och tjänade pengar. Sedan valde hon att börja studera på en sjuksköterskeutbildning. Eftersom hon samtidigt sålde sin lägenhet ansåg CSN att hon tjänat för mycket för att ha rätt till studiemedel. Vinsten gick till köp av en ny lägenhet tillsammans med pojkvännen. Nu är hon gravid och har precis fått reda på att hon endast har rätt till grundbeloppet i föräldraförsäkringen.

– När jag fick veta att jag ska ha barn i sommar blev jag förstås jätte­glad, men nu känner jag mig stressad och mår dåligt, säger 22-åriga Ebba som nyligen flyttat in i en lägenhet i Jakobsberg tillsammans med sin pojkvän.

För att få full föräldrapenning räcker det med att man tagit ut bidragsdelen av studiemedlet, men det fick alltså in Ebba göra. Detta har nu gjort att hon kommer att tvingas leva på föräldrapenning på 180 kr per dag.

Socialdemokraterna skryter titt som tätt om det svenska välfärdsystemet och hur väl föräldrarna tas om hand av trygghetssystemet. Denna trygghet ska tydligen inte gälla studenter, åtminstone inte om de inte har studiebidrag. De som inte har rätt till studiemedel ska alltså straffas dubbelt om de blir med barn. Bara ett svenskt, socialdemokratiskt system kan vara utformat så att storleken på ett bidrag minskar om man inte tar ut ett annat bidrag.

Rädda liv - riskera att sparkas

En lördagsnatt för fyra månader sedan såg en busschaufför i Jönköping en kille bli misshandlad och sparkad i huvudet av två andra. Han klev ur bussen och gick fram, ställde sig över killen och motade bort misshandlarna. Killen kunde ta sig upp och leta reda på sin flickvän som också blivit misshandlad. Med stor sannolikhet hade killen varit död idag om inte busschauffören ingripit.

När busschauffören kom till jobbet en vecka senare efter att själv ha varit sjukskriven då även han fick mottaga en del slag fick han inte en klapp på axeln eller några uppmuntrande ord från arbetsgivaren. Han fick en skritflig varning. Han hade riskerat sin egen och passagerarnas säkerhet sa arbetsgivaren. Detta trots att han var vid ändhållplatsen och redan lämnat av alla passagerare.

Jag bor inte i Jönköping, men om jag gjorde det skulle jag bojkotta bussbolaget Arriva tills dess att de omvärderat sin syn på människor och människoliv. Jag är inte säker på att jag själv skulle ha modet att göra samma sak som busschauffören, men någon räddade mitt liv istället för att sitta kvar i bussen för att göra arbetsgivaren nöjd skulle jag vara evigt tacksam.

Flera medier rapporterade igår om denna nyhet, bl a DN.

Polisen misstänker att liket kan vara dött

Aftonbladet idag (såg just att de har ändrat texten nu, men från början såg det ut såhär):

Likfynd i Nacka

Liket av en man hittades vid 13-tiden under Skurubron mot Nacka utanför Stockholm.

– Han hittades under bron på Nackasidan, men vi vet ännu inte vem det är eller vad som har hänt, säger Björn Engström på polisens länskommunikationscentral i Stockholm.
– Tillsvidare betraktas det som ett dödsfall.

Nähä??!! Det menar ni inte...

Uppdatering 18:30 - Nu har det dessutom konstaterats att det mansliket som polisen misstänkte var dött egentligen var en kvinna... Detta blir bara konstigare och konstigare.

"Polisen tror att kvinnan är mellan 50 och 60 år gammal. Man vet inte om hon fallit i från Skurubron eller gått igenom den svaga isen i sundet. Man vet inte heller hur länge kroppen legat i vattnet."

Artikeln avslöjar dock inte om polisen kommit fram till om kvinnan verkligen är död...

Vänsterpartiet spottar småföretagarna i ansiktet

Nu på morgonen beslutade vänsterpartiets kongress att de ska gå till val på 200 000 nya jobb i den offentliga sektorn. Men man kan inte säga någonting om hur detta ska finansieras. Dessutom är det ju rätt korkat att bestämma sig för att de nya jobben ska köpas i den offentliga sektorn istället för att stimulera företagandet. Men det är ju också typisk vänsterpolitik. Tänk om dessa pengar istället satsades på att underlätta för små- och medelstora företag att anställa.

De flesta är överens om att det är i de små- och medelstora företagen som de nya jobben ska skapas. Det finns även några vänsterpartister som ville ha in en text i valplattformen om att partistyrelsen aktivt skall arbeta med åtgärder för att öka sysselsättningen i små- och medelstora företag. Detta förslag avslogs med bestämdhet. Tydligen gillar inte vänsterpartiet småföretagare, men det var i och för sig ingen nyhet precis. Om vänsterpartiet är för full sysselsättning kan man ju undra varför de anser att småföretagen inte ska få växa och skapa nya arbetstillfällen.

Är vänsterpartiet beredda att rösta för ett avskaffande av kårobligtoriet?

Idag inledde vänsterpartiet sin kongress i Göteborg. I sitt inledningtal sa Lars Ohly såhär:

"Mänskliga rättigheter är universella. Det handlar om allt från rätten till arbete och bostad till demokratiska fri- och rättigheter. Här är vi tydliga och konsekventa. Inskränkningar av människors rätt att organisera sig, yttra sig fritt, demonstrera och strejka går aldrig att förklara med att andra, högre mål kan uppnås. Därför spelar det ingen roll i vilket samhälle som övergrepp begås, eller med vilka argument inskränkningarna görs."

I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna står det i artikel 20:

Ingen må tvingas att tillhöra en sammanslutning.

Tidigare har det hävdats, bl a från vänsterkanten, att kårobligatoriet är försvarbart eftersom det garanterar studenternas inflytande.

Men nu säger ju faktikst Lars Ohly att det inte spelar någon roll i vilket samhälle eller med vilka argument inskränkningar av dessa mänskliga rättigheter görs. Om Lars Ohly står för sina ord och om vänsterpartiet verkligen är så "tydliga och konsekventa" i sitt försvar av de mänskliga rättigheterna så kan de inte annat än rösta för ett avskaffande av kårobligatoriet nästa gång frågan kommer upp för behandling i riksdagen.

Trängselskatten - ett regionalt stöd till Stockholm!

Så har då trängselskatten införts. Jag tycker ett det finns en hel del i det här som är rätt så konstigt, för att inte säga knäppt.

Skatten är, som namnet antyder, en skatt för att minska trängseln i Stockholms innerstad. Men vilka gynnas av minskad trängsel? Jo, de som ändå tar bilen in till stan. Med andra ord så blir skatten som minskar trängseln ett skäl för dem som tidigare skrämts bort av trängseln att faktiskt ta bilen in till stan eftersom det nu inte är så trångt. Om man har råd, förstås. För det är ju inte helt billigt. Cirka 600-800 kr/månad. Trängselskatten rensar innerstan från de som inte har råd så att de med tjocka plånböcker och feta stadsjeepar ska få friare framfart.

Som vanligt med sossarnas skatter så är det i första hand de med minst pengar som drabbas. DN rapporterar dessutom idag att barnfamiljerna riskerar att bli det största förlorarna på försöket. Föreningssparbankens privatekonom Maria Ahrengart säger såhär:

– När barnen är lämnade på dagis är infartsparkeringarna fulla. Då tvingas man ta bilen till jobbet när det är dyrast.

Efter den första dagen med trängselskatt minskade trafiken i innerstan med 25 %. Samtidigt ökade trafiken på Essingeleden med drygt 10 % eftersom denna väg inte är skattbelagd. Essingeleden var redan innan försöket inleddes Sveriges mest trafikerade väg och nu ökar alltså belastningen på denna väg ytterligare. Redan tidigare har det varit problem med framkomligheten både morgon och kväll på Essingeleden. De som drabbades redan då och som drabbas än värre nu är de som vill åka förbi Stockholm. Skatten som syftar till att minska trafiken i innerstan drabbar alltså de som bara vill åka förbi.

Det här lilla försöket kostar ju rätt mycket pengar. Ungefär 3,8 miljarder. Och vem betalar det? Jo, alla skattebetalare i Sverige eftersom det är staten som står för hela kostnaden. Sveriges befolkning betalar 3,8 miljarder för ett försök i Stockholm. Stockholmare brukar ofta beklaga sig över den regionala utjämningen som innebär att vissa delar betalar till andra delar av landet. Jag har inte hört någon i Stockholm reagera på att 3,8 miljarder betalas av alla skattebetalare för att de som har råd ska kunna åka runt i Stockholms innerstad.

Vilka som betalar och hur mycket är ju också lite märkligt. En person som bor i innerstan och åker ut till ett köpcentrum utanför stan, ställer bilen, går och handlar och sedan åker in igen betalar lika mycket som en person som bor utanför stan och åker in till innerstan och kör runt där hela dagen. Men det kanske knäppast med hela trängselförsöket är att de som bor utanför Stockholm och åker igenom stan tvingas betala medan de som bor i innerstan kan åka runt, runt hela dagarna i en stadsjeep utan att det kostar en enda trängselskattekrona.