måndag, januari 23, 2006

Konkurrensutsätt arbetsförmedlingen

Den statliga arbetsförmedlingen är ett fiasko. Trots att antalet lediga platser ökar så sjunker inte arbetslösheten. Inte helt logiskt, men arbetsförmedlingen misslyckas med sin viktigaste uppgift: att förmedla arbete.

Företagen har så lågt förtroende för arbetsförmedlingen att endast ett av tre lediga jobb anmäls och sju av tio företag är missnöjda med den service de får på arbetsförmedlingen.
Även de arbetssökande är ofta missnöjda med arbetsförmedlingen. I en undersökning från Arbetsmarknadsstyrelsen, Ams, var det endast 15-20 procent av dem som anmält sig till arbetsförmedlingen under 2004 och sedan fått ett jobb, som uppgivit att de fått information om det lediga jobbet via arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen förmedlar inte arbete, det är det andra som gör eller så hittar man dem själv. När jag tänker efter så kan jag inte komma på många som jag känner som har fått ett jobb via arbetsförmedlingen…


Matchning, att hitta ett jobb och en arbetssökande som passar ihop, är förmodligen den viktigaste uppgiften en arbetsförmedlare har. Tyvärr är den statliga arbetsförmedlingen inte alltid så framgångsrik. Till stor del beror detta på att de som är anställda för att förmedla jobb istället tvingas ägna sig åt annat, som att fixa statistik och förmedla ledighet, d v s friårsplatser. Det finns dock de som klarar att matcha mångdubbelt bättre än arbetsförmedlingen, nämligen bemanningsföretagen.


I mitten av december beslutade riksdagen att uppmana regeringen att konkurrensutsätta arbetsförmedlingen. Bakgrunden är ett initiativ från de fyra borgerliga partierna som miljöpartiet ställt sig bakom.


Tidningen Dagens Möjligheter, som ges ut av Proffice, har ett antal mycket intressanta artiklar. Tyvärr finns den inte på nätet så jag får sammanfatta det hela. Bl a finns en artikel om s k Employment Zones som finns i England. Employment Zones är områden med hög långtidsarbetslöshet där privata arbetsförmedlare helt har ersatt den statliga. Den privata arbetsförmedlaren får först en fast summa när den tar över arbetsförmedlingsansvaret från den statliga kollegan. Efter en månad får företaget en summa som motsvarar personens arbetslöshetsersättning under 21 veckor och det är sedan företaget som betalar ut arbetslöshetsersättningen.


Om företaget lyckas förmedla ett jobb efter en månad behåller de resten av bidraget. Om klienten har kvar jobbet efter tretton veckor får företaget ytterligare en summa som är högre än det man tidigare tjänat på den aktuella klienten. Får inte klienten jobb inom 21 veckor tvingas företaget betala arbetslöshetsersättning ur sin egen kassa i ytterligare fem veckor. Har de då fortfarande inte lyckats hänvisas den arbetssökande tillbaka till den statliga arbetsförmedlingen. Hos den privata arbetsförmedlaren Work Directions har sex av tio långtidsarbetslösa fått ett jobb inom nio månader. Detta handlar om personer som efter arton månader ännu inte fått ett jobb via den statliga arbetsförmedlingen.


Jag ser fram emot att detta kommer till Sverige. Då är jag övertygad om att vi kommer att få se en betydligt effektivare matchning på arbetsmarknaden.