tisdag, december 27, 2005

Jag håller med Wanja, och inte bara för att det är jul

Tre dagar efter julafton kommer en försenad julklapp på DN-debatt. En framstående socialdemokrat har insett att den regeringens utbildningspolitik har fel fokus och leder många rakt in i arbetslöshet. Tillsammans med Metta Fjelkner, ordförande i lärarnas riksförbund, skriver Wanja Lundby-Wedin, LO-ordförande och ledamot i socialdemokraternas verkställande utskott, att regeringen måste slopa målet att hälften ska till högskolan.

Studenter, lärare, rektorer och andra fackförbund har tidigare kommit till denna insikt. Nu finns det hopp om att även regeringen ska inse problemen i deras utbildningspolitik. Mer än var femte 20-åring har inte klarat gymnasiet. Det indivduella programmet, som var tänkt som en räddningsplanka, har blivit det största gymnasieprogrammet av alla.

Svensk utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik hänger inte ihop. Arbetsgivarna efterfrågar yrkeskunnande medan regeringen tror att överutbildning på högskolor är lösningen. Endast vart tredje jobb kräver akademisk utbildning, men regeringen vill att minst varannan 25-åring ska skaffa sig en akademisk utbildning.

Wanja och Metta skriver ett par mycket intressanta saker i artikeln:

Man kan ifrågasätta om regeringens mål att 50 procent ska börja högskolan före 25 års ålder är rätt riktning. För det första bör fokus ligga på att de som studerar inte bara ska påbörja sina studier utan också avsluta dem. Vidare kan man ifrågasätta de 50 procenten. Det är uppenbart att vi går i riktning mot att fler och fler behöver längre utbildningar, men det finns inget som pekar mot att vi i Sverige under de kommande decennierna skulle hamna i en situation där 50 procent av jobben kräver akademiska studier.

Jag kan inte annat än hålla med. Fokus ligger idag på kvantitet i antagningen istället för kvalitet i utbildningen. Fler akademiker kommer bara leda till att fler blir överkvalificerade och tvingas ta jobb långt under deras kompetens.

Artikeln på DN-debatt avslutas med följande stycke:

Frågan är om inte regeringens mål borde formuleras om. I stället för att 50 procent ska påbörja en högskoleutbildning före 25 års ålder borde man fokusera på att 50 procent ska skaffa sig en eftergymnasial utbildning någon gång under arbetslivet och att 100 procent ska lyckas ta sig igenom gymnasieskolan.

Jag kan i och för sig tycka att det är lite korkat att ersätta ett kvantitativt mål för högskolan med ett annat, men man kan ju inte få allt på en gång. Förhoppningsvis har Wanja lika stort inflytande i dessa frågor som i en del andra frågor och kanske kan hon få regeringen att inse att det är dags att byta politik. Tyvärr har jag inte alltför stora förhoppningar på detta, så vi får väl se till att byta politik genom att rösta för en ny regering i september.
Läs även Magnus Anderssons blogg om detta.

fredag, december 23, 2005

En händelse som ser ut som en tanke...

I slutet av sommaren lyckades skapa ett effektfullt uppslag bestående av en ledarsida och en annonssida med reklam för Arlas grädde.

Kommentarer överflödiga...

Idag lyckas DN igen...

Tomas Brolin. VM-hjälte 94. Tänk vad tidernas förändras...

torsdag, december 22, 2005

Hur funkar miljöpartister?

Ibland slås det världsrekord i inkonsekvens... Idag är en sådan dag. Ny världsrekordinnehavare i specialgrenen inkonsekvens är miljöpartisten Yvonne Ruwaida. Hon kräver idag att generaldirektören för Migrationsverket, Janna Valik, ska lämna sin post. Jag tycker inte att hon har fel. Men jag fattar inte vad Yvonne Ruwaida ser för skillnade i detta fall jämfört med diskussionen om misstroendevotum mot Laila Freivalds för några veckor sedan.

Yvonne Ruwaida motiverar sitt krav såhär för TV4 Nyheterna:

"Myndighetschefen har det högsta ansvaret för hur
myndigheten fungerar och det har inte fungerat."

Byt ut ordet "myndighetschefen" mot t ex "Utrikesministern" och "myndigheten" mot "utrikesdepartementet".

Är det någon som kan förklara för mig vad skillnaden i dessa två fall egentligen är?

torsdag, december 15, 2005

Högskolan är Sveriges största arbetsmarknadspolitiska åtgärd

Idag presenterade SCB sin Arbetskraftsundersökning för november 2005. Ganska skrämmande läsning faktiskt. Det finns en kategori arbetslösa som kallas "Latent arbetssökande" på fikonspråk. Det betyder egentligen "Personer utanför arbetskraften som velat och kunnat arbeta". En ganska stor del av dem finns på Sveriges högskolor och universitet. Närmare bestämt 79 000 personer.

Det innebär att var femte heltidsstudent är arbetssökande. Givetvis innefattar denna siffra ett antal studenter som är förutseende nog att söka ett jobb innan de är klara med utbildningen, men i början av terminen var siffran 72 000 och min erfarenhet säger att väldigt få studenter aktivt söker jobb ett halvår före examen. Siffran innefattar dessutom bara heltidsstuderande och det innefattar ju inte alla arbetssökande som studerar.

Tittar man vidare i Arbetskraftsundersökningen upptäcker man något intressant. Det som på fikonspråk kallas "Konjunkturberoende program", d v s arbetsmarknadspolitiska åtgärder sysselsätter över 136 000 personer. Den enskilt största är s k "Förberedande insatser" och sysselsätter drygt 54 000 arbetslösa. Med andra ord så är de arbetssökande på högskolor och universitet nästan 50 procent fler än i den officiellt största arbetsmarknadspolitiska åtgärden.

De arbetssökande studenterna i Sverige syns inte i den officiella statistiken som arbetslösa. I alla andra europeiska länder gör de det. I Sverige väljer regeringen att blunda för problemet och bygger istället ut högskolan med 15 000 platser. Är det någon som tror att detta är en slump under ett valår? Nej, detta är inget annat än en lek med siffror och med människor. Den svenska högskolan har blivit Sveriges största arbetsmarknadspolitiska åtgärd.

Midvinternattens köld är hård... Poesi av en bloggare

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Göran sova i sin herrgård
djupt under midnattstimma.
På UD är allting lugnt och tyst,
från faxen hörs inte ett minsta knyst.
Snön lyser vit på taken,
Laila är inte vaken.

Göran står nu vid riksdagsdörr,
grå mot den vita driva,
ser, som många vintrar förr,
fram emot nyårsskiva.
Tittar mot UD, där Dahlgren står
hjälpa någon han ej förmår.
Göran sparkar buttert i marken,
Laila kan inte få sparken.

För sin hand över pannan kal,
beklagar sina bekymmer,
Till hösten är det dags för val,
bäst är om Laila rymmer.
”Varför kan inte alla vara som jag,
en som gör underverk var dag?”
Alla ropar att hon ska gå,
Laila blir kvar ändå.

Går till kammare och ledamotshus,
känner på alla låsen,
vid matsalen han känner ett lyckorus,
nu ska han smörja kråsen.
Mätt och belåten han lägger sig ner,
blundar, drömmer och ler.
Han vandrar borta på en enslig strand,
Laila vet inte i vilket land.

Vaknar och går till Ringholm bort,
ser, hur han sova där inne.
Klampar in och hostar kort,
Bosse blir stel som en pinne.
Göran går då nöjt ifrån,
Ringholm glömmer sin telefon.
Men Göran förlåter alla,
Laila ska aldrig falla.

Göran smyger sig sist att se
Alliansen, den lömska.
Länge och väl han hoppats, att de,
skall falla i evig glömska.
När han ser dem skratta och le
blir han både arg och sne.
Han har inga goda vänner,
Laila är den enda han känner.

Så har han sett dem, de onda fyra,
oftast överens om de mesta,
Nu är goda råd fasligt dyra.
”Kom Ohly, nu ska vi festa!”
Eriksson får också hänga på
Wetterstrand? En kvinna? Nåja, låt gå.
”Ni är de bäschta som finns!”
Laila är det ingen som minns.

Göran vandrar till riksdagens loft,
där är han trygg och säker.
Plötsligt han känner en härlig doft,
av lammet som inte längre bräker.
Göran slukar lammet hel.
Ett skrovmål sitter aldrig fel
Plötsligt han minns sin minister
Laila sitter fast i sitt klister.

Hur kan hon jämt hamna så snett,
varför blir allt så fel,
Det undrar Göran med all den rätt,
”Hon förstör vårt politiska spel!”
På UD är det alltjämt lugnt och tyst,
Göran smyger in utan ett knyst.
Smyger längs väggen och drar in magen,
Laila är på väg hem för dagen.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Göran fryser som en mård
det börjar bli svårt att rimma.
I skydd av mörkret han Lailas kappa stjäl.
Han bryr sig ju endast om sitt eget väl.
Snön lyser vit på taken,
Laila får gå helt naken.

onsdag, december 07, 2005

En överutbildad generation - del 4

Idag publicerade SCB rapporten "Arbetskraftsbarometern ´05". I den konstateras bl a att:

"Det är fortsatt trögt på arbetsmarknaden för de arbetssökande. De tillfrågade arbetsgivarna uppger att det är brist på sökande för färre utbildningsgrupper i år än vid förra årets undersökning."

Det finns med andra ord ett större utbud av arbetssökande att välja bland för de som vill anställa än förra året. Konkurrensen har med andra ord blivit hårdare. Det finns ju förstås skillnader i olika utbildningsgrupper. Rapporten visar tydligt vilka det är som har fått och som får det allt svårare:

"Inom det tekniska området uppger arbetsgivarna främst brist på sökande med yrkeserfarenhet. Av de nyutexaminerade är det brist endast på sökande med gymnasieutbildning..."

Akademiker med teknisk utbildning som saknar arbetslivserfarenhet, d v s de som följt regeringens uppmaning att gå direkt från gymnasiet till högskolan, är det överskott på. Ändå byggs högskolan ut med över 15 000 nya platser de kommande året.

Men det är inte bara personer med teknisk utbildning som har det tufft. Faktum är att det aldrig, under de tio senaste åren, har varit brist på nyutexaminerade sett över alla utbildningsområden. Men tillgången har ökat stadigt de senaste fyra åren och idag överstiger tillgången efterfrågan. Detta förklarar den ökande arbetslösheten bland unga akademiker.

Hela rapporten finns på SCB:s hemsida www.scb.se

tisdag, december 06, 2005

Göran Persson: "Det är för få som avgår i svensk politik"

I debatten om ansvarsutkrävande efter katastrofkommissionens rapport har Göran Persson tagit på sig ansvaret för de brister som funnits och de fel som begåtts. Men han är inte beredd att avgå eller att ge någon annan ansvarig person sparken.

1997 hade Persson uppenbarligen en något annan syn på dessa frågor skriver
DN idag. I boken "Den som är satt i skuld är inte fri" skrev Göran Persson:

”Vi har många chefer och ledande politiker som fått mycket stryk och ändå sitter kvar. Det vore bättre att folk tog sin hatt och gick, ofta till ett mycket bättre liv."

Det är ju rätt intressant att Göran Persson tycks ha bytt åsikt så fullständigt i denna fråga. Men det klart, det är ju lättare att tycka så när det inte finns en pågående kris mindre än 10 månader före ett riksdagsval. Göran har ju förresten en hatt att ta med sig när han går. En doktorshatt från Örebro Universitet som skiner av vänskapskorruption.

Efter Katastrofkommissionens rapport står det helt klart att ett antal personer brustit i sitt agerande och i sin tjänsteutövning. Riksdagens ledamöter bör då, enligt mig, utkräva ansvar för detta genom att rikta en misstroendeförklaring mot statsministern eller ansvariga statsråd. Att, som vissa, argumentera för att det inte är någon idé eftersom de inte kommer att finnas en majoritet i riksdagen som ställer sig bakom detta är ju bara korkat. Det resonemanget skulle ju innebära att oppositionen skulle sluta skriva motioner eftersom de inte kommer få stöd av en majoritet i riksdagen.

Ansvarsbegreppet har i Sverige blivit urvattnat. Att ta sitt ansvar har blivit synonymt med att erkänna att man har gjort fel. Det är inte att ta ansvar. Ansvar tar man genom handling, inte genom politiskt korrekta, tillrättalagda och innehållslösa ord.

Oavsett om riksdagen väljer att väcka ett misstroendevotum mot Persson eller någon annan i regeringen hoppas jag innerligt att svenska folket gör det den 17 september nästa år.

För den som inte vill vänta så länge finns det möjlighet att skriva på det upprop mot Laila Freivalds som en läkare som arbetade ideellt under katastrofen i Thailand har startat.

Att bli kär är värre än nonchalans mot människor i nöd

Det kanske låter lite konstigt... Och det är det ju också. Men det är den princip som Göran Persson tycks leva efter. Det är ju faktiskt lite märkligt att statsråd tvingas avgå för att de blir kära (Ylva Johansson när hon föll för Erik Åsbrink) eller när de säljer en lägenhet (Laila Freivalds), men inte när de misslyckas i en av sina viktigaste arbetsuppgifter, d v s att organisera regeringen (Göran Persson) och UD-personalen (Laila Freivalds) för att hjälpa människor som befinner sig i stor nöd på andra sidan jorden under julhelgen.