Midvinternattens köld är hård... Poesi av en bloggare

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Göran sova i sin herrgård
djupt under midnattstimma.
På UD är allting lugnt och tyst,
från faxen hörs inte ett minsta knyst.
Snön lyser vit på taken,
Laila är inte vaken.

Göran står nu vid riksdagsdörr,
grå mot den vita driva,
ser, som många vintrar förr,
fram emot nyårsskiva.
Tittar mot UD, där Dahlgren står
hjälpa någon han ej förmår.
Göran sparkar buttert i marken,
Laila kan inte få sparken.

För sin hand över pannan kal,
beklagar sina bekymmer,
Till hösten är det dags för val,
bäst är om Laila rymmer.
”Varför kan inte alla vara som jag,
en som gör underverk var dag?”
Alla ropar att hon ska gå,
Laila blir kvar ändå.

Går till kammare och ledamotshus,
känner på alla låsen,
vid matsalen han känner ett lyckorus,
nu ska han smörja kråsen.
Mätt och belåten han lägger sig ner,
blundar, drömmer och ler.
Han vandrar borta på en enslig strand,
Laila vet inte i vilket land.

Vaknar och går till Ringholm bort,
ser, hur han sova där inne.
Klampar in och hostar kort,
Bosse blir stel som en pinne.
Göran går då nöjt ifrån,
Ringholm glömmer sin telefon.
Men Göran förlåter alla,
Laila ska aldrig falla.

Göran smyger sig sist att se
Alliansen, den lömska.
Länge och väl han hoppats, att de,
skall falla i evig glömska.
När han ser dem skratta och le
blir han både arg och sne.
Han har inga goda vänner,
Laila är den enda han känner.

Så har han sett dem, de onda fyra,
oftast överens om de mesta,
Nu är goda råd fasligt dyra.
”Kom Ohly, nu ska vi festa!”
Eriksson får också hänga på
Wetterstrand? En kvinna? Nåja, låt gå.
”Ni är de bäschta som finns!”
Laila är det ingen som minns.

Göran vandrar till riksdagens loft,
där är han trygg och säker.
Plötsligt han känner en härlig doft,
av lammet som inte längre bräker.
Göran slukar lammet hel.
Ett skrovmål sitter aldrig fel
Plötsligt han minns sin minister
Laila sitter fast i sitt klister.

Hur kan hon jämt hamna så snett,
varför blir allt så fel,
Det undrar Göran med all den rätt,
”Hon förstör vårt politiska spel!”
På UD är det alltjämt lugnt och tyst,
Göran smyger in utan ett knyst.
Smyger längs väggen och drar in magen,
Laila är på väg hem för dagen.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Göran fryser som en mård
det börjar bli svårt att rimma.
I skydd av mörkret han Lailas kappa stjäl.
Han bryr sig ju endast om sitt eget väl.
Snön lyser vit på taken,
Laila får gå helt naken.