Sagan om den försvunna solidariteten

Det var en gång ett land, långt upp i det kalla nord. I landet fanns ett parti som hade mycket makt. De hade fått regera nästan oavbrutet i 70 år. Deras makt låg till stor del i att de lierat sig med en stor organisation som kontrollerade stora delar av den s k arbetarklassen. Organisationen hette LO och var ett fackförbund som sade sig stå på de svagas sida. De brukade predika solidaritet med arbetare i andra länder.

En annan viktig del i partiets strategi för att behålla makten var att skrämma folk med att förändringar var farliga. När landet skulle öppna sina gränser så att folk från andra länder skulle få komma dit och arbeta varnade regeringen för att dessa utlänningar endast skulle utnyttja landets generösa trygghetssystem. Till partiets besvikelse blev det inte så. Istället kom det duktiga yrkesmänniskor som kunde göra ett lika bra jobb som landets invånare, men till ett lägre pris. De utländska arbetarna var nöjda eftersom de fick bättre betalt än i sitt eget land. Men regeringen var inte nöjd och bestämde sig för att ta hjälp av LO.

När det kom ett företag från ett annat land för att bygga en ny, fin skola åt landets barn så blockerade personer från fackförbunden arbetsplatsen. Byggföretaget gick i konkurs och de utländska arbetarna blev arbetslösa. Solidariteten med arbetare från andra länder tycktes som bortblåst. Den gällde tydligen bara om de utländska arbetarna stannade i sina egna länder. Globalisering var farligt och måste till varje pris bekämpas.

I landet betalade folket mycket skatt, faktiskt mest i hela världen. Landet var världsmästare i att ta ut skatt, något som partiet var mycket stolta över. Eftersom det var så olönsamt att arbeta fanns det en del människor som lät bli att betala skatt. Det kallades att jobba svart och det fick man inte göra. En dag upptäckte ett fackförbund något fruktansvärt. Det kom utländska arbetare som konkurrerade ut landets egna svartarbetare. Detta var ju fruktansvärt. De (o)hederliga svartarbetarna fick allt svårare att få jobb för det kom utländska arbetare och snodde deras svartjobb. Facket tyckte att dessa svartjobb faktiskt tillhörde landets egna befolkning och ville hindra de utländska arbetarna från att ta svartjobben ifrån dem.

Facket och partiet började så smått fundera på en ny slogan.

"Proletärer i alla länder, stanna där ni är."