Sagan om statsministern som sökte efterträdare

Det var en gång ett land, långt upp i det kalla nord. I landet fanns ett parti som hade mycket makt. De hade fått regera nästan oavbrutet i 70 år. I partiet fanns en partiledare som hette Göran. Han var även statsminster. Det tyckte han om för då fick han bestämma. Göran gillade nämligen att bestämma över både folk och fä.

Det fanns personer i partiet som inte tyckte som Göran. De brukade Göran skicka till Bryssel, Brasilien eller något annat B-ställe. Av någon anledning var det ofta kvinnor som inte kom överens med Göran. Det fanns dock en kvinna han kom överens med, sin fru Anitra. Tillsammans höll de på att bygga en herrgård vid en sjö där ingen annan brukade få bygglov. De byggde förstås inte själva. Det gjorde Görans bror som hade en byggfirma. Görans bror var en hedersknyffel och en exemplarisk företagsledare. Han hade nämligen undertecknar kollektivavtal. Det var viktigt för annars kunde det ju komma polacker och balter och göra samma jobb mycket billigare.

Gården skulle Göran ha när han slutat som partiledare. Han och Anitra tänkte även skaffa en gäng kor som Göran skulle kunna bestämma över. Det kan ju inte vara svårare att hantera än de fårskallar som jag bossar över nu, tänkte Göran.

I Görans parti fanns en massa medlemmar som ville vara med och bestämma vad Göran och de andra i partiledningen skulle göra och tycka under det kommande året. De träffades för att ha en kongress. Göran tyckte inte om dessa arrangemang. Det var ju han som bestämde. Varför ska andra bestämma om vad jag ska bestämma, undrade Göran. För att förtydliga sitt starka ledarskap samlade han ihop pressen och förklarade för dem att det fortfarande var han som bestämde, oavsett vad kongressen sa. I flera viktiga frågor tyckte inte medlemmarna som Göran och hans partiledning.

-Det kan ju förklara varför jag är statsminister och ni bara är simpla kongressombud, sa Göran. Ni förstår ju inte ert eget och partiets bästa. Akta er så att jag inte skickar er till Beirut eller Botswana, varnade Göran kvinnorna som protesterade.

Göran var feminist. Det hade han varit länge för det ansågs politiskt korrekt att säga att man var feminist. Det var för partiets bästa. Vad det innebar förstod han inte riktigt, men det var lugnast att säga att han var det. Då blev Nalin och Marita och de andra glada en stund i alla fall.

Göran grubblade mycket på vem som skulle få efterträda honom. Egentligen skulle Göran vilja dra sig tillbaka som godsherre och bestämma över korna och Anitra istället, men landet behövde honom ju. Det saknades helt enkelt kompetenta efterträdare. Medlemmarna tyckte att det skulle vara en kvinna. Det gjorde det inte lättare för Göran. Hmm... det kan väl kanske gå om personen bara uppfyller vissa kriterier, sa Göran. För den som skulle axla hans breda mantel ansåg Göran att dessa vara minimikraven.

• Det måste vara någon som Göran kunde fortsätta att styra över lite grann i smyg
• Det måste vara någon som kunde hålla kvinnorna på plats
• Det måste vara någon som hette Pär i förnamn
• Det måste vara någon som hette Nuder i efternamn

Förutsatt att dessa kriterier var uppfyllda kunde det vara vem som helst, man eller kvinna tyckte Göran. Den bäste var givetvis Pär Nuder, men Göran var osäker på om han hade tillräckligt stöd och om han var redo. Då fick han en briljant idé. Hans idéer var alltid briljanta, men detta var en av de bästa på länge.

-Om jag kan få den där puddingen Thomas Bodström att byta namn så vore det ju perfekt. Han är ju både man och kvinna på samma gång, tänkte Göran. Kvinnor gillar hans utseende och männen gillar att han spelat fotboll på någon sorts elitnivå. Dessutom gillar media honom för han är ju sådär opolitiskt snygg. Och så läspar han så där sött också. Honom ska vi ha!!

För er som missat de tidigare sagorna så kan ni läsa dem här:

Sagan om ministern som blev en ål

Sagan om ministern som blev en tomte

Sagan om grodan som blev en minister