Sagan om grodan som blev en minister

Det var en gång ett land, långt upp i det kalla nord. I landet fanns ett parti som hade mycket makt. De hade fått regera nästan oavbrutet i 70 år. Statsministern hette Göran och han tyckte mycket om sitta på sitt gods och äta mazariner. Det var Göran som bestämde mest i landet. Han fick bland annat bestämma vilka som skulle få vara med i hans regering.

Lite då och då tyckte Göran om att möblera om i sin regering. Det kunde vara farligt om någon var för länge på samma ställe för då kunde de ju lära sig för mycket om sitt område. Kanske så mycket att de skulle veta mer än Göran själv. Nåväl, Göran skulle återigen göra om i sin regering och kände att han ville få in lite nytt folk, några som inte kunde någonting om någonting. Genast kom han att tänka på en lämplig kandidat.

Långt upp i landet fanns en groda. Han hade hjälpt partiets ungdomsförbund att fixa med medlemsstatistik och var kunnig inom kreativ matematik.

Honom ska vi ha! utbrast Göran. Han blir en perfekt skolminister. Han är så dålig på att räkna att t o m skolbarnen klarar det bättre, tänkte Göran.

Så Göran åkte norrut för att söka denna utmärkta kandidat. Han letade upp honom och gav honom en puss. Genast förvandlades grodan till en skolminister i kostym ty Göran hade magiska krafter och kunde få även de fulaste tingen att se normala ut, oftast med hjälp av ett statistik-fixar-trollspö, men för att fixa personer brukade han pussas istället.

Skolminstern började jobba åt Göran. Snart insåg även ministern att skolbarnen kunde mer än honom. Därför började ha succesivt att försämra skolan så att alla barn inte skulle bli så kloka. Det lyckades utmärkt. Inom kort hade kunskaperna försämrats så mycket att många barn inte klarade sig igenom skolan.

Men i landet fanns också flera hundra myndigheter som Göran brukade tillsätta när han inte visst vad han skulle göra åt ett problem. Vissa myndigheter gjorde dock en del jobb. En av myndigheterna granskade skolorna. Det tyckte skolministern inte om så beodrade dem att dra tillbaka sina rapporter om de var för kritiska. Så fick man dock inte göra i landet för det kallades för ministerstyre och ministern blev tillsagd och fick stå i skamvrån ett tag. Nästa gång myndigheten kritiserade skolorna vågade ministern inte säga ifrån så då kom sanningen ut. Det var ingen vacker läsning. Inte ens magiska pussar eller statistik-fixar-trollspön kunde få det att se bra ut.

I landet fanns också flera andra partier. Många tyckte inte som Görans parti. De fick sällan bestämma någonting även om de hade klokare idéer. De tyckte att skolministern hade gjort en massa fel för att barnen inte lärde sig någonting och skällde på honom. Ministern blev arg. Han sa att de andra hade bestämt om en ny läroplan för över 10 år sedan och att den var orsaken till allt ont. De senaste tio åren som Göran och hans kompisar hade bestämt hade ingenting med saken att göra. Att säga så hade han lärt sig av Göran. Göran sa att om det blir problem så är det bara att skylla på vad de andra partierna gjorde för över tio år sedan. Att deras eget parti inte hade gjort någonting de senaste tio åren var inte intressant tyckte Göran.

Så vad kan vi då lära av denna berättelse? Ehh... Jo, låt grodorna vara grodor... eller nåt sånt.