Sagan om ministern som blev en ål

Det var en gång ett land, långt upp i det kalla nord. I landet fanns ett parti som hade mycket makt. De hade fått regera nästan oavbrutet i 70 år. I partiet fanns en riktig muntergök som hette Bo. Bo var inte bara fantastiskt rolig, han var vice statsminister också och förföljd av skandaler. Han förstod inte varför han som var så god alltid drabbades av alla uppdiktade skandaler. Lyckligtvis hade han blivit expert på att glida undan. Bo var en hal rackare.

Bo hade kämpat länge för att nå dit han nu var. Han hade gått i partiets och statens hårda fiffel och mygelskola. Det började redan 1967 med ordförandeposten i partiets ungdomsförbund som än idag är oöverträffade i att mygla med medlemssiffror. Sedemera blev han övertrollkarl för självaste AMS (Allt kan Mörkas med Statistik). Därefter handplockades han av ledaren för partiet till jobbet som finansminister. En person med sådana kvalifikationer var ju perfekt att ha i regeringen och eftersom Bo även var ordförande i en idrottsförening fick han även bli idrottsminister såsmåningom.

Men medierna i landet vägrade att rätta sig i leden och avslöjade skandal efter skandal. Vissa hade t o m mage att öppet kritisera Bo. När hösten närmade sig dök skandalerna upp oftare än någonsin tidigare. Lyckligtvis för Bo så hade hans chef Göran orubbat förtroende för sin minister. Allt tycktes glida av honom. Hal som en ål hade han blivit. Bo hade många gamla skandaler på sin CV. Av en händelse handlade nästa alla skandaler om idrott och skattefiffel. Samma områden som Bo var och hade varit ansvarig minister för.

Denna höst blåste det snålare än någonsin på Bo. Först glömde han att lägga på telefonluren innan han snackade skit om polisen och kallade dem för slöa. Bo önskade att polisen var lika effektiv som hans kära gamla AMS. Dem kunde man alltid lita på. Nåväl, tyvärr var det en TV-kanal han hade pratat med i telefonen så de spelade upp vad han sa i TV. Bo svarade med att bestämt säga att han hade fullt förtroende för polisen. Han framstod som mycket trovärdig. Bo hade för övrigt en nära relation med polisen. En gång när han utlöste sitt överfallslarm efter ett terroristangrepp mot hans villa skickades fem slöa polispatruller och en sömnig polishelikopter. Trots sin slöhet lyckades polisen gripa de fruktansvärda terroristerna: två 13-åringar som kastat snöboll mot Bosses hus. De ska minsann lära sig veta hut, tyckte Bo och kände sig sådär härligt maktfullkomlig som han tyckte om att känna sig med jämna mellanrum. En egenskap han för övrigt delade med sin chef Göran.

Lite senare dök en ny skandal upp. Idrottsföreningen som Bo varit ordförande för hade betalat ut svarta löner. Som ordförande hade Bo ett ansvar. Det tyckte inte Bo. Någon hade gått bakom hans rygg och Bo var som alltid helt oskyldig. En liknande händelse hade varit förödande för vem som helst och förmodligen fått rättsliga efterspel. Men Bo var inte vem som helst. Bo hade förvandlats till en ål och hur håller man egentligen fast en ål?

Läs gärna de tidigare sagorna om ministrarna i fablernas värld:
Sagan om ministern som blev en tomte
Sagan om grodan som blev en minister