Jag håller med Wanja, och inte bara för att det är jul
Tre dagar efter julafton kommer en försenad julklapp på DN-debatt. En framstående socialdemokrat har insett att den regeringens utbildningspolitik har fel fokus och leder många rakt in i arbetslöshet. Tillsammans med Metta Fjelkner, ordförande i lärarnas riksförbund, skriver Wanja Lundby-Wedin, LO-ordförande och ledamot i socialdemokraternas verkställande utskott, att regeringen måste slopa målet att hälften ska till högskolan.
Studenter, lärare, rektorer och andra fackförbund har tidigare kommit till denna insikt. Nu finns det hopp om att även regeringen ska inse problemen i deras utbildningspolitik. Mer än var femte 20-åring har inte klarat gymnasiet. Det indivduella programmet, som var tänkt som en räddningsplanka, har blivit det största gymnasieprogrammet av alla.
Svensk utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik hänger inte ihop. Arbetsgivarna efterfrågar yrkeskunnande medan regeringen tror att överutbildning på högskolor är lösningen. Endast vart tredje jobb kräver akademisk utbildning, men regeringen vill att minst varannan 25-åring ska skaffa sig en akademisk utbildning.
Wanja och Metta skriver ett par mycket intressanta saker i artikeln:
Man kan ifrågasätta om regeringens mål att 50 procent ska börja högskolan före 25 års ålder är rätt riktning. För det första bör fokus ligga på att de som studerar inte bara ska påbörja sina studier utan också avsluta dem. Vidare kan man ifrågasätta de 50 procenten. Det är uppenbart att vi går i riktning mot att fler och fler behöver längre utbildningar, men det finns inget som pekar mot att vi i Sverige under de kommande decennierna skulle hamna i en situation där 50 procent av jobben kräver akademiska studier.
Jag kan inte annat än hålla med. Fokus ligger idag på kvantitet i antagningen istället för kvalitet i utbildningen. Fler akademiker kommer bara leda till att fler blir överkvalificerade och tvingas ta jobb långt under deras kompetens.
Artikeln på DN-debatt avslutas med följande stycke:
Frågan är om inte regeringens mål borde formuleras om. I stället för att 50 procent ska påbörja en högskoleutbildning före 25 års ålder borde man fokusera på att 50 procent ska skaffa sig en eftergymnasial utbildning någon gång under arbetslivet och att 100 procent ska lyckas ta sig igenom gymnasieskolan.
Jag kan i och för sig tycka att det är lite korkat att ersätta ett kvantitativt mål för högskolan med ett annat, men man kan ju inte få allt på en gång. Förhoppningsvis har Wanja lika stort inflytande i dessa frågor som i en del andra frågor och kanske kan hon få regeringen att inse att det är dags att byta politik. Tyvärr har jag inte alltför stora förhoppningar på detta, så vi får väl se till att byta politik genom att rösta för en ny regering i september.
Studenter, lärare, rektorer och andra fackförbund har tidigare kommit till denna insikt. Nu finns det hopp om att även regeringen ska inse problemen i deras utbildningspolitik. Mer än var femte 20-åring har inte klarat gymnasiet. Det indivduella programmet, som var tänkt som en räddningsplanka, har blivit det största gymnasieprogrammet av alla.
Svensk utbildningspolitik och arbetsmarknadspolitik hänger inte ihop. Arbetsgivarna efterfrågar yrkeskunnande medan regeringen tror att överutbildning på högskolor är lösningen. Endast vart tredje jobb kräver akademisk utbildning, men regeringen vill att minst varannan 25-åring ska skaffa sig en akademisk utbildning.
Wanja och Metta skriver ett par mycket intressanta saker i artikeln:
Man kan ifrågasätta om regeringens mål att 50 procent ska börja högskolan före 25 års ålder är rätt riktning. För det första bör fokus ligga på att de som studerar inte bara ska påbörja sina studier utan också avsluta dem. Vidare kan man ifrågasätta de 50 procenten. Det är uppenbart att vi går i riktning mot att fler och fler behöver längre utbildningar, men det finns inget som pekar mot att vi i Sverige under de kommande decennierna skulle hamna i en situation där 50 procent av jobben kräver akademiska studier.
Jag kan inte annat än hålla med. Fokus ligger idag på kvantitet i antagningen istället för kvalitet i utbildningen. Fler akademiker kommer bara leda till att fler blir överkvalificerade och tvingas ta jobb långt under deras kompetens.
Artikeln på DN-debatt avslutas med följande stycke:
Frågan är om inte regeringens mål borde formuleras om. I stället för att 50 procent ska påbörja en högskoleutbildning före 25 års ålder borde man fokusera på att 50 procent ska skaffa sig en eftergymnasial utbildning någon gång under arbetslivet och att 100 procent ska lyckas ta sig igenom gymnasieskolan.
Jag kan i och för sig tycka att det är lite korkat att ersätta ett kvantitativt mål för högskolan med ett annat, men man kan ju inte få allt på en gång. Förhoppningsvis har Wanja lika stort inflytande i dessa frågor som i en del andra frågor och kanske kan hon få regeringen att inse att det är dags att byta politik. Tyvärr har jag inte alltför stora förhoppningar på detta, så vi får väl se till att byta politik genom att rösta för en ny regering i september.
posted by Johan Sjöberg at 18:38
1 Comments:
Det glädjer mig väldigt mycket att du gillade innehållet i min blogg. Jo, vi har nog väldigt lika åsikter... Jag är dock ny i bloggvärlden (och i politisk debatt). Min blogg startade ju först i november. Jag försöker lyfta fram politik och samhällsdebatt, men med en mycket personlig vinkel. Ge mig lite tid så kan nog min blogg bli riktigt vass. Håller precis på att hitta formen. Vi får för övrigt se vad skolpolitikdebatten leder till, förhoppningsvis något bra. Fattar inte att fler "drabbade" inte klagar. Jag vill bara skrika högt om orättvisorna!
Skicka en kommentar
<< Home