Adaktusson äntligen fri från sina bojor
Lars Adaktusson har slitit sig fri på statstelevisionens bojor och tar nu allt mer plats i debatten kring public-service och media. På liberala gruppen kängade han SVT rejält och i sin nya kolumn i Svenska Dagbladet kritiserar han den hänsynslösa grävande journalistik han anser att bl a Janne Josefsson står för.
Höjdpunkten (i alla fall hittills) kom i morse på SVT där Adaktusson och Josefsson gick lösa på varandra som två tungviktsboxare. Fantastiskt underhållande att se när Adakutsson retade gallfeber på Josefsson och pressade honom på vad som ger honom rätt att agera åklagare och domare över andra människor.
Det är fascinerande att det kan vara så intressant att se media debattera media, men det är det faktiskt. Adaktusson och Josefsson har båda gjort tydliga avtryck genom helt olika metoder och att se dem munhuggas en torsdagsmorgon var riktigt upplyftande.
Media pratar ofta om att "granska makten" och syftar då oftast på politikerna. När mediernas makt växer och journalister ibland har mer makt än politiker så måste också de granskas av någon. Och det är ju klart att granskar man sig själv är det kanske inte helt lätt att vara objektiv. Lars Adaktussons kolumn i SvD och den debatt som inletts ger förhoppningar om en bredare diskussion kring journalistiska metoder och journalisternas ansvar för de människor de skriver/pratar om. Och så hoppas jag att Mediemagasinet snart kommer tillbaka. Det är i alla fall ett försök att granska den tredje makten.
Höjdpunkten (i alla fall hittills) kom i morse på SVT där Adaktusson och Josefsson gick lösa på varandra som två tungviktsboxare. Fantastiskt underhållande att se när Adakutsson retade gallfeber på Josefsson och pressade honom på vad som ger honom rätt att agera åklagare och domare över andra människor.
Det är fascinerande att det kan vara så intressant att se media debattera media, men det är det faktiskt. Adaktusson och Josefsson har båda gjort tydliga avtryck genom helt olika metoder och att se dem munhuggas en torsdagsmorgon var riktigt upplyftande.
Media pratar ofta om att "granska makten" och syftar då oftast på politikerna. När mediernas makt växer och journalister ibland har mer makt än politiker så måste också de granskas av någon. Och det är ju klart att granskar man sig själv är det kanske inte helt lätt att vara objektiv. Lars Adaktussons kolumn i SvD och den debatt som inletts ger förhoppningar om en bredare diskussion kring journalistiska metoder och journalisternas ansvar för de människor de skriver/pratar om. Och så hoppas jag att Mediemagasinet snart kommer tillbaka. Det är i alla fall ett försök att granska den tredje makten.
posted by Johan Sjöberg at 07:48
3 Comments:
Tänk att det som kunde blivit ett intelligent samtal om en viktig fråga så fullständigt kunde spåra ur och sjunka så lågt. Det var inte ett samtal värdigt två erfarna journalister. Men som altid - det behövs två "to tango". Det ville inte Josefsson. Som vnligt så "rev och slet" han i "sitt offer". Var aggresiv. Varför då? Tror han inte att det går att finna sanningen på något annat sätt? I så fall är det tragiskt.
Så länge socialsekreterarna inte är dömda enl lagen som styr deras arbete, är de oskyldiga...... oavsett vad Josefsson med sina tveksamma metoder vill visa oss. mvh: www.tinku.org
Det är tragisk när folk hellre dör än talar sanning. Men det är ju deras eget val. Den som sitter på makt över andra människors liv kan inte tillåtas ljuga om viktiga saker, även om det är ett grundläggande drag i deras natur.
De får ägna sig åt den privata sfären.
Och krävs det verkligen fällande dom för att moraliskt fördöma människor som begår ogärningar?
Varken Hitler, Stalin eller Pol Pot har fällts i någon domstol. Det gör dem inte till skinande vita änglar som vi inte får lov att klandra i starkaste möjliga ordalag.
Socialsossarna tillät att det upprättades ett miniatyr-Belsen i deras kommun med en liten flicka som offer. Det går aldrig att förlåta en stulen barndom och ett förstört liv.
Skicka en kommentar
<< Home