Besviken, Kalle?

Kalle Larsson, en av LOs ungdomsbloggare skriver att det inte är något nytt att ungdomsorganisationer tappar medlemmar, men nog är det lite ovanligare att en organisation tappar en tredjedel av sina medlemmar på ett par månader. Kalle medger att han är besviken över att så många valt att lämna SSU. Så här kommer några tröstande ord från mig till Kalle:

Du ska inte vara besviken över att så många valt att lämnat SSU, Kalle. Åtminstone inte nu. Det är ju inte så att en tredjedel av SSUs medlemmar, över en natt, bestämt sig för att de inte vill vara med.

Nej, du borde vara mer besviken över att så många unga människor tvingats vara medlemmar i en organisation utan att veta om eller önska det. Och du borde vara besviken över att ni varit så enfaldiga och verkligen har trott att nästan 30 000 unga människor sympatiserar och vill stödja er organisation. Men mest besviken är du kanske på att medierna har tagit sitt samhällsansvar och avslöjat vad som har pågått inom SSU.

Jag är, som du kanske förstår, en av dessa. Ordföranden i mitt distrikt har i media deklarerat att man varje år stryker de medlemmar som ej betalat medlemsavgiften och att man alltid gjort så. Det är ju märkligt att både jag och min sambo missats i den genomgången under de senaste FYRA åren. Helt otroligt vilken slump att just vi av alla medlemmar missats fyra gånger i rad. För det kan väl inte vara så att mitt distrikt medvetet fuskat och att distriktsordföranden ljuger i media?

Nej, om det är några som har rätt att vara besvikna så är det vi 9 000 unga (och en del gamla också tydligen) som i flera år ofrivilligt tillhört en organisation som vi varken sympatiserar med eller vill stödja. Och mest besviken är jag att jag därigenom utnyttjats för att SSU ska roffa åt sig bidrag på andras bekostnad.