En fråga om prioritering och finansiering

Så har då de borgerliga partierna lanserat sina alternativ till socialdemokraternas vårbudgetproposition. Jag tillhör dem som inte tycker att det mest intressanta är alla fagra löften. Alla vill säkert lika väl, men på olika sätt. Eftersom pengar inte finns i överflöd handlar det om att prioritera. Det är det som är den första politiska utmaningen.

De olika partierna har också olika mycket utrymme för offensiva satsningar beroende på hur mycket pengar de anser vara rimligt att spendera. Inget parti vill ju lägga förslag på reformer som är ofinansierade. Frågan om finansiering är därför den andra politiska utmaningen.

För mig som ekonom så är finansieringen kanske mest intressant. Spendera pengar kan alla göra. Det svåra är att få dem att räcka till. I årets budgetförslag har mycket handlat om sänkta ersättningsnivåer. Min favoritbesparing har jag hittat i Centerpartiets budgetförslag.

Det handlar om införandet av en andra karensdag. Jag minns att något borgerligt parti (kd eller fp) framförde denna idé inför valet 1998. Det är faktiskt det enda jag minns från de politikerdebatterna som hölls inför valet på min gymnasieskola. Jag tyckte redan då att idén var mycket bra. Personer som är långtidssjukskrivna måste få ekonomiskt stöd för att klara sig under sjukdomstiden, men en person som är förkyld i en vecka går inte under om hon/han inte får betalt de två första dagarna.