Två klara alternativ - ett enkelt val

I svensk inrikespolitik finns idag, kanske tydligare än någonsin, två klara alternativ. En historiskt enig borgerlig allians och vänsterkartell som är mer splittrad än någonsin.

Det är drygt ett år kvar till valet. De borgerliga partierna har inte alls varit tvungna att presentera ett gemensamt ekonomiskt paket, även om media gärna vill framställa det så. Men parterna i alliansen trivs så bra ihop att de träffas hemma hos Göran Hägglund och, på ett par dagar, snickrar ihop en trovärdig, offensiv ekonomisk politik som kommer skapa jobb, jobb, riktiga jobb om vi får en borgerlig regering efter nästa val.

På den andra sidan hittar vi en trio där man inte alls är lika goda vänner, inte ens inom de egna partierna. Där tillhör avhopp och personliga påhopp vardagen. Partiledarna anklagas titt som tätt för maktfullkomlighet och översittarfasoner. Dessa partier är tvingade att komma överens om en budget för det kommande året, men det tycks vara förfärligt svårt. Redan den första dagen tvingades man skjuta upp förhandlingarna för att man hade en rad olösta frågor.

Idag kritiserar miljöpartiets språkrör Peter Eriksson sossarnas vilda valbudget och menar att det är fel att satsa på konstgjorda jobb. Peter Eriksson har kommit till en del insikter under det senaste året. Först insåg han att hans partimedlemmar är stolliga och nu har han insett att detsamma även gäller för hans samarbetspartners.

Tänk om det bara kunde vara september 2006 nu så att vi slapp ytterligare ett förlorat år med stolligt vänsterstyre.